På schemat idag stod moln. Vi gick igenom de flesta typerna av moln. Dagens svår ord var:
Konvektion som betyder luft i vertikal rörelse, uppåt och nedåt, ex i ett CB moln
Subsidens som betyder en nedåtgående luftrörelse, ett vanligt fenomen i områden med högre lufttryck än omgivningens
Isotermi som betyder ett höjdspann där samma temperatur råder, ex tropopausen där det i ett visst höjdspann är 56 grader - konstant
Inversion som betyder stigande temperatur med ökande höjd, vilket orsakar stabilitet eftersom varmluftsblåsor underifrån får lägre fart ju högre de stiger
Isobar som utgör en linje på en väderkarta som anger områden med samma lufttryck

Christoffer berättar ganska mycket om den perfekta värld där det som vi läser i meteorologin är sant. Undantagen visar sig vara många ,vilket såklart är orsaken till svårigheten att ställa en rättvisande prognos.

Corioliskraften är skum men jag börjar få rätt bra grepp om den tror jag. Christoffers liknelse med gramofonskivan gjorde att en rad 10-öringar trillade ned. På norra halvklotet är avlänkningen mot höger, vilket verkar stämma tycker jag. Blåser det sydligt en sommarförmiddag så är det oftast sydväst framåt 15.00 tiden. Däremot så svänger vinden till vänster runt lågtryck och till höger runt högtryck... Ja, skumt är det. Man får lära sig att komma ihåg.

Vi fick ett bra praktiskt exempel på vilket håll man skall landa ifrån om vinden ligger tvärs banan. Om vinden är tvärs banan på marken så skall man alltid landa så att man får in vinden från vänster. Orsaken till detta är att vinden alltid vrider mot högre gradtal på höjd och vinden dessutom ökar i styrka. Det är ganska mycket den vrider också, ca:30 grader, och det betyder att om man landar från fel håll så kommer man att få medvind på finalen, med problem att få banan att räcka till som en konsekvens.

Vi pratade om sjöbrisen som företeelse. Det går till såhär: På morgonen är tryckytorna fortfarande plana och det är ungefär samma temp över land som över vatten. När solen går upp så värms landytorna upp snabbt med lägre densitet på luften som följd. det blir större avstånd mellan tryckytorna. På 2000-4000 ft börjar en vind byggas upp utåt havet. Mängden luft över havet ökar och det gör lufttrycket följdaktligen också. I samma takt minskar lufttrycket över land och en ny strömning på låg nivå med sval luft blåser in emot land (sjöbris 15-20kt). När vinden blåst ett tag så vrider Corrioliskraften den något åt höger och den blåser inte vinkelrätt mot kusten längre.

Daggpunkt var en annan företeelse som vi tog oss en titt på. Högre luftfuktighet innebär att daggpunkten blir högre. När temperatur och daggpunkt sammanfaller så är luften mättad med fukt och fukten faller ut (kondenseras) ur luften.

Och så till molnen då. Moln är dimma på höjd! De bildas genom:
1. Mekanisk tubulens
2. Konvektion
3. Uppglidning
4. Tvingande hävning

Molnen består av vatten och/eller is. Krav som måste uppfyllas för att det skall kunna bli moln är:
1. fuktmättad luft
2. kondensationskärnor

Molndropparna faller mot marken hela tiden, men så sakta att man inte upplever det så. Det kan vara så långsamt som centimetrar/sec.

Låga moln = moln mellan 0 och 8000 fot
Mellanhöga moln = moln mellan 8000 och 20 000 fot
Höga moln = moln från 20 000 fot och uppåt
Moln med stor vertikal utsträckning = cumulonimbus

Cumulus betyder konvektionsmoln (termik)

Cumulonimbus (CB) och Cumulusmoln (CU) kallas också för frontmoln.
För att CB skall kunna bildas måste vissa kriterier vara uppfyllda.
1. luften måste vara instabilt skiktad (kalluftsmassa)
2. luften måste innehålla mycket fukt
3. vinden får inte vara för stark (molnformationen blåser sönder)

Det börjar med ett cumulusmoln. I cumulusmolnet finns bara uppvindar.
(fig1)
När cumulusmolnet tornat upp sig till ett städ och molnet börjat nå det mogna stadiet Fas 2
(fig1)
så börjar kraftiga nedvindar i molnet. I upplösningsstadiet finns bara nedsvep tills molnet löst upp sig.
(fig2)
Vindriktningen på FL100/180 ger en god ide om molnets rörelseriktning.

CB = skurnederbörd
NS = dagsnederbörd
St = duggregn eller kornsnö
Sc = snöfall

På vintern är det ofta betydligt kallare över inland än över vatten. När en varmluftsmassa rör sig över vatten tillföres mycket fukt och stratocumulus kan bildas. När varmmassan förs in över land och kyls av kan ymnigt snöfall inträffa.

Nederbördsutlösare
1. fryst kärna som det kan fastna fukt på
2. koalesens (sammanslagning) av droppar. Det bildas så mycket fukt i molnet att de små dropparna slås ihop till större som till sist blir så tunga att de faller ned.

Posted by tomas at november 10, 2004 10:18 EM

Comments